POLITIK - Socialliberalernas Nyheter

Hur påverkar det amerikanska presidentvalet oss i Sverige?
2016-02-19

 
Donald Trump och Ted Cruz, Republikanska kandidater.

Det verkar som att vi här i Sverige förskonas av, till synes, extrema och smått galna presidentkandidater i USA. Men det kan inte vara mer fel. Troligtvis påverkas vi av USA-valet mer än vårt egna riksdagsval.

Betydelsen av vem som är Amerikas president är på liv och död. Medan vissa kandidater säger sig värna om bra relationer med omvärlden så har andra som mål att både öka vapenförsäljningen och starta nya krig. Det är med andra ord bokstavligen ett val på liv och död.

Förutom att världsfreden hotas - eller värnas beroende på vem man frågar - så har valet av USA's president även en direkt avgörande roll på den ekonomiska marknaden. Om exempelvis den socialistiske kandidaten, Bernie Sanders, vinner spås börserna falla av två anledningar. Dels hotar Sanders med att ge sig efter Wall Street och försöka stänga ner all börshandel, eller åtminstone öka skatterna extremt mycket för dem som handlar på börserna, och dels för att man räknar med att skatterna på folket ökar eftersom Sanders redan gått ut och lovat högre skattesatser rakt över för amerikanarna.

Det är så oklart i skrivande stund om vem som blir republikanernas, respektive demokraternas, presidentvalskandidater att det till och med har dykt upp en joker i valet.


Det pratas om att Donald Trump kan vinna för republikanerna och Bernie Sanders kan slå ut självaste Hillary Clinton. Det ses som två ytterligheter. Även om den superkonservative republikanen Ted Cruz vinner över Trump så ses det som extremt 'farliga' kandidater att New Yorks förre borgmästare, Mike Bloomberg, lovat att ställa upp som independent. Mångmiljardären menar att det måste finnas ett mellanalternativ till yttersta höger- och vänsterkanten.

Så hur påverkar det oss direkt här i Sverige? 

- Exportmöjligheterna för svenska företag påverkas av de handelshinder som utlovas av republikanerna. 

- Dollarns värde påverkar köpkraften i Sverige och den svenska kronan.

- Det är skillnaden mellan krig och fred och en eventuell ny upprustning av Europa likt den under kalla kriget. Den här gången kan Sverige bli gränsen mellan "öst" och "väst".

- I Sverige pågår senaste året en diskussion om svenskt NATO-medlemskap. Om tex Trump eller Cruz blir president så kan vi förvänta oss att svenska soldater och trupper tvingas ut i krig som är i direkt konflikt med svensk lag. 

- Terrordåden kan komma att öka dramatiskt.

- Pga nya exportvillkor och valutans värde kommer det påverka svenska företag och därmed även hur många som kan ha kvar sina jobb. Arbetslösheten kan stiga kraftigt om 'fel' kandidat blir president.

Därför bör vi följa amerikanska valet bättre än vi gör, även om vi direkt inte kan avgöra vem amerikanarna i slutändan väljer. Men genom att följa det kan vi agera istället för att reagera på valutgången.

 





Politiken i Sverige och Europa har reducerats till en hatfull flyktingpolitik
2015-11-11

När jag befann mig i San Francisco i USA den 11 september 2011, den där ödesdigra dagen då landet blev attackerat av kapade flygplan som flög in i bland annat World Trade Center i New York. Hela veckan befann jag mig i chock och gick omkring och funderade över vad det var som egentligen hade hänt. Men medan jag gick där gata upp och gata ner såg jag hur bilister var hotfulla mot individer som hade turban eller hade ett utseende med buskigt svart skägg eller klädsel som liknar den som invånare har i Mellanöstern. Vid ett tillfälle var det en pick-up som bokstavligen försökte köra över en person just på grund av utseendet.

De amerikanska flaggorna vajade från varje balkong, varje bilfönster och folk på bussarna lämnade extra plats runt personer med utländskt utseende. Det skapade en nationalistisk, mörk och hatisk stämning som skrämde mig oerhört mycket.

Samma obehagliga känsla infinner sig i mitt hemland, Sverige, idag! Samma strömmar och vindar blåser över hela Europa med fler och fler fd östeuropeiska stater som väljer regeringar som är mer och mer högerextrema. Människor som kanske kom hit för 20 år sedan eller till och med är födda i Sverige blir påhoppade av rasister som skäller på dem och skriker åt dem att flyktingar som de inte är välkomna i vårt land.

De politiska partierna i Sveriges Riksdag har reducerat den svenska politiken till att handla om hatfull flyktingpolitik genom att piska upp stämningen med superlativ som katastrof, kris och att nu får det vara nog! Det påverkar hela befolkningens syn på politik och medmänniskor samt diskussionerna om vårt samhälle.

När jag började intressera mig för politik på 1990-talet handlade det om alltifrån att anlägga en cykelbana i en kommun till att förbättra skolan och vården på nationell nivå. Idag handlar allt om flyktingkrisen och hur "vi ska stoppa flyktingarna" oavsett om det är på lokal nivå eller EU-nivå. 

Politik är så mycket mer!

Det verkar som att svenska befolkningen reducerats till icke-tänkande individer, som bara ska följa en indoktrinerad syn på medmänniskor utifrån vad politiska partierna reducerat politiken till att gälla. Men politik är så mycket mer och den måste studeras, man måste lyssna på varandra och vara lyhörd och samtidigt komma med konstruktiva lösningar på hur vi ständigt ska bli bättre och förbättra vårt land för alla som befinner sig här och kommer hit! Det innebär att våra ledande politiker äger det stora ansvaret. Tyvärr flyr de från det genom att skuldbelägga andra, oskyldiga och tillåta hot och hat ta över. Man verkar gömma sig bakom den aggressivitet som råder i landet och ute i Europa.  



Det är kanske fel att sitta och bara 'klaga' på politikerna, men samtidigt ligger det på oss som individer att tillsammans komma ut med våra synpunkter och våga ifrågasätta det som gäller idag och det som politikerna förmedlar.

Om vi inte tar på oss det ansvaret att försöka ta tillbaka politiken att gälla allt och alla, inte bara ett samhällsområde och endast ge företräde åt ett fåtal politiker att uttala sig kring. Politik ska gälla alla och varje individs åsikter ska väga lika tungt.

Av den anledningen måste vi reformera och göra om vårt politiska system och förnya vår demokratiska struktur så att den innefattar alla invånare och inte exkluderar en massa människor från både debatten och från rättigheterna som alla ska ha rätt till. För som det ser ut idag så har SD satt agendan, som framför allt KD och M hakat på, för vem som ska ha rätt till vad och vilka som ska få en begränsad frihet och rättighet.

Alla är vi människor, oavsett om vi kallar det flykting, tiggare eller blatte. Vi har i vårt land inte bara begränsat politiken till att gälla flyktingkrisen, utan vi har även tagit avstånd de mänskliga rättigheterna genom att överhuvudtaget föra diskussioner kring hur vi ska begränsa vissa medmänniskors villkor och rättigheter. Även en flykting har mänskliga rättigheter. Även en tiggare har mänskliga rättigheter, precis lika mycket som jag, du och våra barn.

De högerextrema åsikterna kommer leda till samma mörker och flyktingkatastrof som för ett hundra år sedan som rådde i Europa vid första och andra världskrigen. Människor flydde sina hem och städer (eller landsbygd) för att komma undan bomberna och arkebuseringarna. Den gången var det européer som var på flykt och det kan bli så igen den dagen varje europeiskt land har en högerextrem och nationalistisk regering som var och en bara värnar om det egna framför samarbete, tolerans och medmänsklighet.

Genom att begränsa människors rättigheter, medias rätt att skriva och granska samt tysta en opinion genom att avskräcka med militära medel eller bränder och angiveri så leds vi in i en ny mörk tid som vi med alla medel måste undvika att hamna i innan vi står där.

Politiken i Sverige och Europa har som sagt var reducerats till att handla om flyktingar och ett mycket mer hotfullt och icke-tolerant klimat. Politikerna och regeringen måste nu ta sitt ansvar och utlysa ett nyval i och med att de misslyckats ta på sig ledarrollen och ena landets befolkning. Det måste till en snabb förändring. Om inte detta sker inom kort kommer läget att förvärras och vi kommer snart få ett startskott på det som kan komma att leda till ett tredje världskrig.

Visst låter det dramatiskt, men faktum kvarstår att så länge som politikerna inte har kontroll över läget och det hatiska klimatet i vårt land så kommer det oundvikligen leda till mycket större motsättningar där många i vårt land kommer tvingas ta till våld för att försvar sig och sina rättigheter gentemot de högerextrema krafter som råder i vårt land. I det läget kan det vara för sent att göra något annat än militära åtgärder eller upprättande av en polisstat. Och dit vill vi väl inte?

Låt oss därför föra in alla samhällsproblem, samhällsområden och ämnen till politiken och låt oss få en stark, demokratisk ledare med en medmänsklig människosyn. Alla har vi rätt att leva här med lika rättigheter och ingen ska behöva vara rädd för att bli överkörd eller påhoppad för att man har en frisyr, en tro eller klädsel som ogillas av vissa grupper.

/ Valdi Ivancic  
 



Har storföretagen tagit över politikernas samhällsroll?
2015-02-02

Det märktes tydligare än innan när årets Super Bowl sändes i USA. Det är den stora finalen i amerikansk fotboll och det TV-program som fortfarande ses av flest amerikaner. Och lika bejublat och omtalat som själva matchen är också de reklaminslag som sänds i pauserna men även inför matchen.

Förutom att storföretagen vill sälja mer, bygga upp sina varumärken och tävla om att få den mest omtalade reklamen så hade årets reklaminslag en mer seriös sida.

* * *
Här är några av företagens reklamfilmer (från youtube)


Microsoft



Coca-Cola

Always

Nationwide




Ett samhällsengagemang har växt upp bland storföretagen. I alla fall visar de det i sina reklaminslag senaste tiden.

Förutom att sälja mer av sina produkter handlar det om att visa medmänsklighet, visa att familjen och barnen är vår framtid, visa omtanke och att vi kan förändra om vi bara vill.

Frågan är om det är bra? 

Det borde vara lätt att svar på den frågan, men svaret är inte lika givet. 

Vill vi att företagen styr och ställer i vår vardag? 

Vill vi att företagen ska ta politikernas roll och påverka dem och de beslut som tas i våra demokratiska parlament?

Egentligen borde vi inte vara förvånade att företagen tar tag i de samhällsproblem som finns. Företag leds av människor.  I varje företag finns anställda människor. Alla människor har sina livsöden och vi påverkas av saker som sker i våra liv.

Det är bra att det kommer en motreaktion mot näthat, skapar eftertanke kring våra barn och deras framtid. 

Inom politiken sker lobbyism varje dag där företag försöker påverka politiska beslut. På det här sättet blir det mer öppet. Det skapar opinion bland folk, och inte bara hos politikerna. 

Det är samtidigt mer demokratiskt än att beslut tas av folkvalda politiker som ändrar sig efter att ha blivit påverkade av företag eller organisationer.

Det är bra att det finns motreaktioner mot sådant som känns fel, som sårar och skadar andra människor. Det är bra att visa att även stora företag vill visa vägen hur vi ska ta hand om de skadade, sjuka, arbetslösa och stå upp för jämlikhet, jämställdhet och frihet.

Oavsett vilket kan de här reklamfilmerna kanske skapa en bredare politisk debatt där människovärdet är viktigast! Debatten om mindre värde för att man är flykting eller fattig tiggare kanske kommer ändras och handla om hur vi hjälps åt att ta hand om varandra.

På sikt kanske även politikernas roll kan komma att förändras från att vara beslutstagare till mer informativ och kommunikationsbaserad med ett lands folk. Då kan demokratin stärkas och invånarna få mer att säga till om när de är bättre informerade om för- och nackdelar med vetenskapliga bevis istället för politiska klyschor och slagord.

Så kanske fyller storföretagens nya reklamkampanjer viktiga roller i våra samhällen och hjälper till att förändra vår syn och förhållningssätt till våra medmänniskor och vår omvärld.


Blågula och korrupta eller bara blåögda?
2014-10-20


Helena Sundén, Generalsekreterare IMM. (IMM's pressbild)

* * *
Institutet Mot Mutor, IMM, sprider information för att motverka användning av mutor och andra otillbörliga förmåner för att påverka beslutsfattande i näringslivet och samhället i övrigt.

* * *
Rapport om den anmälda korruptionen i Sverige - utgiven av Brottsförebyggande Rådet (BRÅ)


Några förebyggande åtgärder som ett land kan införa (enligt FNs konvention mot korruption):

- transparens av partipolitisk finansiering
- transparens och rapporteringsskyldighet samt rekrytering pga meriter för offentliga tjänster
- transparens och redovisningsskyldighet för offentlig finanser
- särskilda krav för offentliga upphandlingar och rättsväsende 
- öka civila samhällets medverkan och involvera icke-statliga organisationer i högre grad för att medvetandegöra och förebygga korruption.


  Ett seminarium om den svenska, men även internationella korruptionen har precis avslutats. Seminariet hölls av Institutionen Mot Mutor (IMM), där Helena Sundén är Generalsskreterare.

Seminariet hade frågeställningar som; Vad krävs för att skapa utveckling, demokrati och goda affärer? Vilken roll spelar civilsamhällets insatser, offentliga institutioner och näringslivet? 

Hela debatten och seminariet handlade om varför och hur företag gör tvivelaktiga affärer, och vad man ska göra för att företagens anställa ska se upp med mutor och inte ge sig in i mut-spelet. Seminariets handlade inte så mycket om vad som är egentliga anledningen till det - mer än att vissa kulturer och länder har det i sin vardag.

En av talarna, Bo Rothstein som är professor vid Göteborgs universitet, menade att om man frågar individer i länder där daglig korruption pågår så skulle de inte alls ha något emot att frångå att muta exempelvis läkare för en operation eller lokala polismän, men eftersom alla ändå gör det så skulle en individs upphörande inte leda till en förändring. 

Dessutom, menar Rothstein, att vi även i Sverige hade hög korruption för ett par hundra år sedan som sedan sjönk i och med nya lagar och reformer från 1850-talet och framåt.

Vi hade gärna hört tankar om vad man anser om huruvida det är korrupt att våra politiker som sitter på flera stolar och även tar emot mutor i form av gåvor, resor och luncher samt använder skattebetalarnas pengar för egen vinning när man exempelvis lägger ut uppdrag på make/maka eller nära vänner. Nu var fokus inte kring detta vid ovanstående seminarium, men det vore intressant i ett framtida seminarium diskutera hur detta påverkar synen på svenska medborgares tankar om att lätta på sin standard och själva vara mer öppna för korruption och mutor? 

Man kanske borde ställa sig frågor ifall det är i den änden man borde böra? Med politikerna? Trots att det varje vecka kommer fram nya påståenden om korrupta politiker i ledande ställningar så klarar de sig undan genom att blåneka och slipper därmed undan ansvar för alla handlingar eftersom de dessutom sitter på en slags immunitet genom att exempelvis inte behöva vittna efter att de avgått som ministrar.

I ett land som t.ex. Brasilien så har det visat sig att när styrande politiker blir mer korrupta så ökar mutbrotten i samhället i övrigt och mellan företag och statliga myndigheter. När man tagit krafttag mot det och fängslat tidigare presidenter och guvernörer så sjönk även korruptionen i landet.

När ska svenska folket inse att detta även kan ske här i vårt land? Vad krävs det för korruptionsskandal för att vi inte ska tiga längre? Är IMM de enda som vågar ställa dessa obekväma frågor i en öppen debatt?

De flesta av oss inser nog att om vi verkligen menar allvar med att vilja bli av med korruptionen i samhället så måste man börja avkräva höga politiker ansvar på samma villkor som andra samhällsmedborgare! Frågan är bara om politikerna själva är beredda att lagstifta om det eller även fortsättningsvis kommer missbruka sin makt och ställning genom att ge sig själva fördelar...

Artikel skriven av Erik Andersson




Valet 2014
2014-10-03



Sveriges nya regering och politik fastställs av nye statsministern. 

Idag presenterade statsminister Stefan Löfven sin regering. Den består av följande personer och poster:

Statsminister - Stefan Löfven

Vice Statsminister och Miljö- och Klimatminister - Åsa Romson
Finansminister - Magdalena Andersson
Utrikessminister- Margot Wallström
Justitieminister - Morgan Johansson
Näringsminister- Mikael Damberg
Utbildningsminister - Gustav Fridolin
Socialminister - Annika Stran
Försvarsminister - Peter Hultqvist
Inrikesminister - Anders Ygeman
Kultur- och Demokratiminister - Alice Bah Khunke
Biståndsminister - Isabella Lövin
Socialförsäkringsminister - Annika Stranhäll
Folkhälsa- Sjukvård- och Idrottsminister - Gabriel Wikström
Barn- Äldre och Jämställdhetsminister - Åsa Regnér
Energiminister - Ibrahim Baylan
Finansmarknads- och konsumentminister - Per Bolund
Civilminister - Ardalan Shekarabi
Gymnasie- och kunskapslyftsminister - Aida Hadzialic
Bostads- och stadsutvecklingsminister - Mehmet Kaplan
Infrastrukturminister - Anna Johansson
Arbetsmarknadsminister - Ylva Johnasson
Landsbygdsminister - Sven-Erik Bucht
Högre utbildning och forskningsminister - Helene Hellmark Knutsson
Strategi- och framtidsfrågor samt nordiskt samarbete - Kristina Persson

(med reservation för ändringar)


POLITIKEN enligt regeringsförklaringen:
Svenska löner ska för alla och A-kassan höjs. turismen stärks

Ekologisk livsmedelsstrategi. Sysselsättningsmål med 90-dagarsgaranti.

Vägslitageavgift för infrastrukturen.

Ökade anslag till vind- och vattenkraft.

Feministisk regering.

Kvalitetslag med vinstförbud och valmöjlighet i primärvården tas bord.

Allt bygger på att bjuda in andra partier över blockgränsen för att ta fram hur man ska uppnå den önskade politik som Stefan Löfven presenterade. Det gäller frågor som tex en tredje pappamånad. 

I stor sett handlade regeringsförklaringen väldigt mycket om förbund och avgifter som ska införas. I övrigt var talet detsamma som innan valet, utan förslag på hur man ska nå dit förutom att man ska nå dit genom brett samarbete över blockgränserna. Det lät vare sig säkert eller tydligt. Det var ingen konkret regeringsförklaring. 

En bra sak som dock togs upp var att regeringen ska göra FN's barnkonvention gällande i svensk lag. Återstår att se om man får igenom detta och om hela barnkonventionen kommer ingå i våra lagar, för annars är det ren bluff.

Löfvens besked om att öppna våra gränser för flyktingar,motarbeta terrorism, godkänna Palestina som en egen stat och nej till NATO, visar att vi nu har en vänsterregering. Att den dessutom är socialistisk märkte man på talet om hur våra invånare tydligt delas upp i grupper, både sociala och yrkesgrupper. Det kommer att innebära 

I slutet på Löfvens tal lät det som att han försökte låta som Barack Obama när han pratade att vi måste förenas och inte motarbeta regeringen.



Valet 2014
2014-09-15


Den politiska kartan ritas om

Klockan är strax efter midnatt. Valet till Sveriges riksdag har ägt rum och presenterats i svenska medier. Den enda vinnaren som utropas är Sverigedemokraterna som fördubblade sina röster från förra valet. Statsminister Fredrik Reinfeldt meddelar att han lämnar in sin och regeringens avskedsansökan och att han samtidigt lämnar Moderaterna som dess partiledare.

Han vill bli statsminister, utan stöd

Socialdemokraternas partiledare, Stefan Löfven vill bli statsminister. Men han vill samtidigt inte släppa in andra att hjälpa honom att nå dit. Exempelvis har dörren helt stängts till Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt. Detta har gjort vänsterpartiet till ett oppositionsparti. Sd tänker inte heller stödja Löfven om S inte går med på att spara på utgifterna för asylsökande. Allianspartierna har inte för avsikt att rösta igenom någon socialistisk statsbudget enligt partiledarna för de borgerliga partierna. Då kan det bli svårt för Stefan Löfven att bli statsminister. 

 Sveriges tredje största parti

Svenska folket har röstat fram SD till tredje största parti. Det är ingalunda en majoritet. Knappt 13% av de 83% av befolkningen som röstade. Men samtidigt som Moderaternas främsta ledare, Reinfeldt, Borg och sedan tidigare Schlingmann lämnar partiet så finns det en stor risk att partiet imploderar och då är plötsligt SD det näst största partiet innan vi ens vet ordet av.

Småpartierna kommer harva ett tag till runt 4-7% och där ingår V, Mp, Kd, C och Fp. Inget tyder på att de ska kunna vända den trenden. Istället väntas nu istället något nytt, socialliberalt parti ta vid med chans att ta en större roll. 

Det finns många frågetecken men den politiska kartan har helt klart ritats om. 



Den svenska demokratin i farozonen
2014-09-05

Är vår demokrati i farozonen?

Det är strax valdag i Sverige och flera av oss kommer stå där och försöka komma underfund med vem eller vilka vi ska rösta på, om vi inte redan har bestämt oss eller redan lagt en förtidsröst. Vi uppmanas rösta för att det är demokratiskt och för att det är vår rättighet som vi måste värna. Ofta hör vi argument som att människor dör för den rättigheten i sin kamp mot regimer som förtrycker folket i icke-demokratier.

Samtidigt ser vi hur svenska myndigheter, myndighetspersoner, ministrar, riksdagsledamöter, kommun- och landstingspolitiker bryter mot svenska lagar, går runt regelverk (ofta uppsatta av politikerna själva) och hur dessa dessutom sitter och ljuger rakt in i kameran när de får frågor av några få granskande journalister som finns kvar bland våra nyhetskanaler.

Vi ser ett samhälle där man tar sig friheter som makthavare men samtidigt fritar sig från allt ansvar genom att neka till allt för att slippa ställas till svars och dömas för de felaktigheter man gjort. Det rör sig om allt ifrån olagliga uppgörelser om att sälja vapen till diktaturer eller krigförande länder, till uteblivna kvitton på hundratusentals kronor för använda skattemedel.

De som är tänkta att värna om demokratin och upprätthålla ett demokratiskt samhälle, och som frågar efter våra röster vart fjärde år, är de som verkar tumma mest på lagen kring dess gråzoner och som i allt större utsträckning kräver att folket i vårt land straffas hårdare (strängare straff), granskas närmare (FRA) och kontrolleras mer för föreliggande av fusk ända ner i låga skolåldern (betyg och ordningsomdöme).

Många medier och nyhetsredaktioners chefer delar evenemang och umgängeskrets med ledande politiker och andra makthavare, vilket i flera fall lett till att journalister uttalat att de hindrats från en granskande journalistik av politikerna. Journalisterna har i många fall hänvisats till partiernas egna pressreleaser istället för intervjuer eller granskningar.

Vilka återstår då att värna om vårt samhälles demokratiska system?

Småpartier släpps sällan fram i media om de inte leds av kändisar eller för en mycket hård, våldsam eller extrem politik. De små partier som värnar om demokratin, som lyssnar på invånarna – istället för att säga till invånarna vad de ska tycka eller vilket partiprogram som passar dem bäst, vilket inte minst alla valkompasser med ett begränsat antal partier representerar – och som faktiskt vill rätta till de delar i vårt samhälle som inte fungerar, delarna som drabbar sjuka, utstötta eller barn och gamla, de som värnar om entreprenören och småföretagarna, dessa partier får inte den uppmärksamhet de förtjänar.

Man kan hävda att små partier får färre spaltmeter i media eftersom de är små med få medlemmar, men det finns redan en orättvisa (eller rättvisa om man ska ha de stora partiernas syn på saken) genom att de stora partierna dels har nytta av 4-%-spärren som fördelar mandat i Riksdagen som egentligen skulle gått till mindre partier om inte spärren fanns, och dels får statliga bidrag till sina valkampanjer som inte de små partierna får ta del av. Att i det läget ytterligare begränsa småpartiers demokratiska rätt att synas och höras genom att ge dem mindre massmedialt utrymme i viktiga frågor som faktiskt berör medborgarna, det känns inte vidare demokratiskt. Borde förresten inte 4%-spärren skrotas nu när den spelat ut sin roll? Spärren var ju tänkt att hindra att regeringar skulle bildas med flera partier så som exempelvis Alliansregeringarna redan gjort i några omgångar.

Socialliberalerna är ett av många småpartier som ihärdigt kämpar för individernas rätt i samhället, som granskar makten och som starkt ifrågasätter det enorma slukande hålet av ekonomiska skattemedel som inte kommer invånarna eller småföretagen till del. Istället försvinner de in i myndigheter, dolda mutaffärer eller ogiltiga avtal som leder till politikerpampars egen vinning. Socialliberalerna är vad man normalt skulle kalla för ett typiskt mittenparti med demokratiska avsikter och som vill ha rättvisa, jämlikhet och socialt ansvarstagande ledare och människor. Dessa påståenden skapar inga stora tidningsrubriker, men kanske kan vissa delar från vårt valmanifest få folk att förstå att det finns en väsentlig skillnad mellan vårt parti och andra partier både i riksdagen och runtom i kommunerna i resten av landet.

Socialliberalerna går till val på att inte höja en endaste krona i skatter, att minska landets skuldbörda och ändå utlova mycket mer till svenska folket vad gäller både service, kvalitet och valmöjligheter. Bara detta i sig borde vara en enorm nyhet med tanke på de oroväckande nyheterna som de övriga riksdagspartierna presenterat med skattehöjningar, arbetslöshetsprognoser och upprustning för militära attacker från främmande makt.

För att kunna göra det vi ovan nämnt vill vi:

  • Ge mer makt till folket genom att införa mer direkt demokrati där röstning i olika frågor sker oftare än vart fjärde år och med elektroniska och digitala hjälpmedel. Idag gör många bankärenden via internetbank och skickar sin årliga deklaration över det digitala nätet. Att det här är ett invant beteendet ser vi även när många engagerar sig i att rösta i melodifestivaler eller realitysåpor och dessutom kan betala några kronor för det. Varför skulle inte vår rösträtt få vara lika viktig som våra bankkonton eller våra åsikter som vem som borde representera Sverige i internationella tävlingar? Det borde gynna den demokratiska processen för politiska beslut när invånarna tar en mer aktivt roll även i samhällsfrågor.

  • Införa uppmuntran och en slags belöning åt de samhällsmedborgare och företag som vill bidra till att samhället förbättras och demokratiseras ytterligare genom en slags skattelättnad för individen som vill vara med och ta ett ansvar, samt för företag som exempelvis jobbar mer energisparande, jämlikt eller vill vara med och bygga upp vår välfärd och infrastruktur och så vidare.

  • Involvera hela folket att delta genom att ena landets invånare, istället för att splittra dem genom att spela ut grupper mot varandra och beskylla sjuka, arbetslösa, vita heterosexuella medelålders män eller flyktingar som anledning till att politiken gått snett i vårt land, som en del partier och politiker gör idag.

  • Öka kontrollen av statliga, kommunala och regionala verksamheter och bolag som drivs med skattemedel. Verksamheter och bolag där förtroendevalda politiker och tjänstemän, utsedda av politiker, sitter i ansvarsställningar som kan missbrukas eller där man kan undvika ansvar genom att helt enkelt neka sig ur fel som begåtts ska också kontrolleras noga.

Socialliberalerna har härigenom satt upp som mål att öka demokratin och ta landet ur farozonen för missbruk av makt och positioner som kan leda oss till att ännu värre och mycket farligare beslut tas. Beslut som på fullt allvar kan skada både vårt lands rykte, välgång och invånare. Vi har tagit på oss rollen att verkligen lyssna på landets invånare och deras behov.

För att visa att Socialliberalerna har en konkret, genomförbar politik som även håller ekonomiskt kommer vi satsa på att hålla den ofrivilliga arbetslösheten nära 0%, satsa på förebyggande åtgärder redan i unga år för att hålla exempelvis brottslighet nere, förebygga ohälsa genom att införa skattelättnader som motiverar skolor, företag, äldreboenden och föreningar att hålla invånarna friska och vi god hälsa. Vi måste börja visa att vi bryr oss om varandra, inte bara säga att vi gör det!

Med låg arbetslöshet behövs inte en Arbetsförmedling av dessa stora mått som kostar runt 72 miljarder årligen. Med höjt hälsotillstånd sänker vi utgifter för sjukvård och kan istället öka kvaliteten på vården. Genom att hålla motivationen hög hos individer och företag och stödja dem i sin strävan att kunna växa och bli framgångsrika så kan vi öka det ansvarstagande som ett samhälle i äkta socialliberal anda mår bra av. Den som blivit hjälpt på benen och som tar sitt ansvar hjälper oftast andra när det väl går bra.

Genom våra kontrollerande åtgärder på myndigheter och omstrukturering av skattemedlens användande kommer det innebära ett överskott i statskassan, vilket dels kommer användas till att förbättra sjukvård och skolor samt stödja forskning och utveckling, och dels betala av på den svenska statsskulden som enligt Riksgälden ökar med 200 miljarder per år. Detta innebär att vi i praktiken skulle kunna använda dessa 200 miljarder till att bygga upp miljövänligare infrastruktur som fungerar och satsa på exempelvis solenergi, ha ett företagsklimat som stimuleras att utveckla innovativa lösningar och att få ett blomstrande Sverige ända ut på skogsvägen i den svenska landsbygden. Vi kan få ett friskare Sverige. Vi kan få ett rikare Sverige och vi kan få ett mer demokratiskt Sverige!

/ Partiledningen och medlemmarna i Socialliberalerna





Så här fungerar EU-parlamentet






Ett skrämmande feltänk hos regeringen
2014-04-06



Statsministern, finansministern och även vice Statsminister (och utbildningsminister) står och talar om att Sverige FAKTISKT är ett industriland, med betoning på industriland och att våra våra barn och ungdomar måste utbildas efter de behov som industrin behöver!

Där är också den skrämmande synen på vad Sverige är, hur vi ska öka sysselsätta människor och hur framtidsvisionen är hos dagens politiker och makthavare.

Synen skiljer sig inte hos oppositionspartierna som också menar att man måste få fler arbetstillfällen inom industrin. Synsättet återfinns hos samtliga riksdagspartier idag.

Där sker således ett feltänk. För hur ska vi kunna konkurrera?

När man gick från bondesamhället till industrisamhället var många kritiska till att industrin skulle få så stor vikt i samhället. Många menade till och med att 'bröd kan man äta och leva av, men metall det kan man inte äta'. På samma sätt finns det idag många makthavare och industrijättar som skriker högst om att industrisamhället är Sveriges framtid. Det är det som jobben finns och det är därför alla resurser, inklusive skolans kunskapssyn, måste riktas.

Inget kunde vara mer fel och mer skrämmande än just detta som håller på att ske. För som när industrin skriker högst så avskedar de samtidigt flest arbetare, flyttar verksamheter utomlands och lägger ner företag för att vi inte lyckas konkurrera med andra industriländer.

Sverige kommer, med sina 9 miljoner invånare, aldrig kunna konkurrera med befolkningsrika länder som Kina, Indien eller ens ännu mindre länder med flera hundra miljoner invånare. Sverige kommer aldrig mer kunna bli ett industriland igen, i alla fall inte konkurrenskraftigt! Att inte ens kunna inse detta faktum är ett enormt misstag hos dagens politiker, industriherrar och andra makthavare.

Det Sverige däremot alltid varit bra på och troligtvis fortsättningsvis kommer vara en framtidsnation kring, är uppfinningar, design och kreativitet. Det finns en enorm uppsjö av svenska uppfinningar - alltifrån tändstickan, skiftnyckeln och blixtlåset till datormusen, gps'en och en massa annat - där framtiden ligger. Det är således de små, entreprenörerna och innovatörerna som Sverige och politikerna måste satsa på. 

Idag finns det bara ett sådant parti som, de facto, menar och driver en sådan politik och det är inte centern med sin näringsminister eller socialdemokraterna med en partiledare från industrin, utan Socialliberalerna!  

Socialliberalerna ser och uppmuntrar småföretagen, de innovativa ungdomarna inom musik, design, idrott och även spelmarknaden! Socialliberalerna är det framtidsparti som Sverige som land behöver, som befolkningen borde ta till sig. För Socialliberalerna är det parti som ser individen, individens intressen, individens behov och individens rättigheter! 

Idag finns bara ett enda konkret framtidsparti med en visionär framtid för Sverige.


EU kan bli mycket starkare
2014-02-25



Dagens EU innehåller kritiker bland politiska partier, men även vissa länder som är mer kritiska än starka anhängare till unionen. Ett exempel är Storbritannien som på flera olika sätt signalerat att man inte gillar att EU får mer att säga till och genom att man exempelvis inte vill införa euron som valuta i landet. Men det kan komma att ändras inom kort.

Det är förvisso inte premiärministern, James Cameron, som plötsligt blivit mer EU-vänlig, utan snarare det faktum att Skottland nu rösta om att bryta sig ut ur Storbritannien. Skottland har, som bekant, länge känt sig som undanskuffade av engelsmännen och även om tidigare omröstningar i landet har resulterat i att man stannat kvar under Storbritanniens flagga så hörs högre och tydligare röster om att bryta sig ur den brittiska monarkin.

I Skottland är man, till skillnad från England, mycket mer EU-vänligt inställda och man ser möjligheter att få åtnjuta EU-bidrag och andra fördelar som man tydligen inte ser i England på samma sätt. Nu återstår i och för sig frågan om England kommer gå med på att släppa skottarna även om man alltid sett dem - och behandlat dem - på ett styvmoderligt sätt.

Anledningen till att England med all säkerhet inte helt frivilligt kommer släppa Skottland beror på att Skottland hävdar att man i och med ett utträda även vill ta över Storbritanniens oljekällor ute till havs, som man menar att man äger rätten till. Att England skulle släppa en sådan viktig inkomstkälla och ett sådant maktredskap ter sig osannolikt. 

Men likaväl, det hindrar inte att Skottland vill lämna Storbritannien och istället på ett mer allvarligt sätt närma sig EU istället. På samma sätt exempelvis Ukraina komma att delas i en EU-vänlig del och en Rysslandsvänlig del som gör att de EU-positiva i Ukraina kommer stärka EU. Det finns fler länder som kan komma att delas och därmed göra sig av med de mer EU-kritiska delarna. På så vis stärks EU som union och som politisk och finansiell maktfaktor.

Så trots att de svenska riksdagspartierna Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och till stora delar Miljöpartiet vill att Sverige lämnar EU så kan det komma att bli ett ännu bredare och starkare stöd för EU som union och som huvudrollsinnehavare i världspolitiken. Är det inte dags att vi i Sverige börjar inse detta och hänger på tåget genom att vara med och påverka hur denna framtida union ska se ut?



Plötsligt reagerar politikerna
2013-11-06



Det sägs att "den som inte gjort något inte heller har något att dölja", när politikerna försvarar FRA och övervakningen av de egna medborgarna. Men det verkar som om de reagerar helt tvärtom när de själva blir övervakade.

Det är inte oväntat, eller borde i alla fall inte kommit som en överraskning att både brittiska och tyska toppolitiker avlyssnats av USA sedan George W Bush tid som president. Man skrev till och med avtal med USA om att det var okej för dem att övervaka de europeiska invånarna. Den svenska alliansregeringen envisades, och gör så fortfarande, med att likt en dåre försvara FRA-lagen och samarbetet med USA. 

Många kanske frågar sig varför, men anledningen är enkel. Eftersom Sverige har lagstiftat att regeringen och myndigheter inte får övervaka den svenska befolkningen så är det lättare att låta en utomstående göra det och som man sedan köper uppgifterna ifrån. Det är fortfarande inte olagligt att för svenska myndigheter och regeringen att köpa in information från andra länder.

Men det är som sagt var först när politikerna och makthavarna själva drabbas som de får kalla fötter. För risken är ju även att media och befolkningen får reda på saker som de gjort. I vissa fall behöver det inte vara olagliga handlingar, men det kan vara tillräckligt pinsamt om en "visselblåsare", likt Edward Snowden, vill sänka förtroendet för makten. Men i vissa fall finns även omoraliska handlingar, när man agerar tvärtemot vad man kräver av den egna befolkningen!

Av den här anledningen är det därför viktigt att vi vågar uppmana det svenska folket att sätta sig emot FRA-lagen, att man täpper till hål där oskyldiga spioneras på. För även om vi inte gjort något och därmed inte skulle behöva ha en anledning till oro, så är det en kränkning av den privata integriteten.

Sverige i fara efter första duellen
2013-09-16

Idag hölls den första duellen mellan statsminister Fredrik Reinfeldt och socialdemokratiske partiledaren Stefan Löfven. Debatten handlade om skattesänkningar och skolan. Ingen vann duellen, men Sverige förlorade på duellen.

Socialdemokraternas ledare öppnade duellen med att gå till attack mot regeringens skattesänkningar på lånade pengar, men svarade också att han inte tänkte rösta emot det femte jobbskatteavdraget och inte heller ta tillbaks det om han vinner valet nästa år. Därmed stod han själv för att säga emot sig och sitt partis kritik riktad mot regeringen.

Statsministern å sin sida fortsatte envist hävda att skattesänkningar skapar fler jobb. Han lät lite som föregångaren Bo Lundgren för ett decennium sedan. Han lyckades inte heller försvara upplåningen på över 15 miljarder för att kunna göra skattesänkningar samtidigt som man valt att inte satsa dessa pengar på välfärden och skolan. 

Med ett år kvar till valet ser vi tydligt att dagens politiska partier saknar både visioner och lösningar på de problem vi har i landet. Man verkar inte bry sig om människorna, snarare bara en törst efter egen makt för kommande mandatperiod. 


Allt medan de fortsätter gräla, deras partivänner skriver sig heta för respektive ledare i sociala medier, och ingen mindre än SDs Jimmie Åkesson gnuggar händerna åt att han ser sin chans att än en gång skylla alla problemen på invandrare, så är den stora förloraren Sverige!

Det saknas visioner för att man helt enkelt inte har några och kört fast i gamla hjulspår. Man vill splittra invånarna istället för att ena dem genom att klaga på varandra istället för att hjälpas åt. Man kommer med kvarts-löften som inte kan hållas eftersom de inte är förankrade eller för att man inte har det mandatet. Men främst så är politikerna livrädda för att bli påkomna med att göra fel, vilket betyder att de avsäger sig allt ansvar, att det hämmar hela den kreativa processen och man vågar inte komma med nya lösningar.

Svensk politik behöver nya och fräscha tankar med en medmänsklig syn på samhället. Det är dags för svenska folket att vakna upp ur sin hypnosliknande koma där man bara tiger och accepterar att politikerna gör precis vad som faller dem in. Med ett uppvaknande behöver man även vakna upp från den andra hypnotisören Åkesson som gärna vill vagga in dem i ännu fler lögner.  

Ett uppvaknande kräver engagemang, att tänka självständigt och att faktiskt ta saken i egna händer genom att agera. För som det ser ut nu är landet på väg åt helvete!



Arbetslivets förändring
2013-09-09



That Used To Be US – What Went Wrong With America – And How It Can Come Back. Författarna Thomas L Friedman och Michael Mandelbaum lyfter fram att pressen på arbetarna börjar med en kombination av ekonomisk recession och att världen håller på att bli “hyper flat” och “hyper connected”. Detta leder fram till att den globala marknadsplatsen tvingar varje företag att bli mer produktivt, dvs att producera mer varor och produkter men till en mindre kostnad och med färre arbetare.


Det handlar helt enkelt om att företagen nu lär sig att göra mer med mindre, vilket leder till att alltfler av de gamla jobben försvinner och de nya jobb som skapas sköts av datorer och microchips.


Det är den teknologiska utvecklingen som driver på det här enligt Professor Raghuram Rajan vid University of Chicago´s Booth School of Business.  Han påpekar att fram till 1991 så tog det ungefär 8 månader efter en recession  innan dessa jobb kom tillbaka. Men, med introduktionen av all denna nya teknologi och olika typer av nätverk  så har situatione förändrats mycket drastiskt.


Vad som sker är att vid varje ny ekonomisk recession samtidigt som världen blir ännu mer “hyper flattened” och “hyper connected”  till den globala marknadsplatsen, så har alltfler jobb kommit att automatiseras, digitaliseras eller blivit föremål för outsourcing.


Statistik som presenteras från de tre senaste ekonomiska recessionerna visar på att efter 1991 så tog det ungefär 23 månader för jobben att komma tillbaka till samma nivå som innan krisen. Efter 2001 så tog det hela 32 månader för att jobben skulle komma tillbaka till samma nivå. Efter år 2007 så räknar man nu med att det kommer att ta upp till 5 år innan jobben kommer tillbaka till samma nivå som innan den ekonomiska krisen.


En av de grundläggande orsakerna till detta enligt Professor Rajan är att tidigare har det varit cykliskt styrt, och att de som blev av med sina jobb i samband med recessionen kom att bli återanställda när orderingången ökar och det vänder uppåt igen. Idag däremot så är det en helt ny situation beroende på den press som globaliseringen riktar både mot företagen och arbetarna. Det handlar bland annat om IT-revolutionen men också på att industrierna fokuserar alltmer på produktivitet.  När de väl börjat säga upp folk så börjar de också att fundera på att gå hela vägen och de innebär bland annat att företagen börjat tänka om när det gäller hur de gör saker och var de göra saker.


I en konsultrapport från konsultfirman McKinsey & Company från 2011 så framkommer det att i 98% av fallen så valde företagen att ta igen förlusterna genom att säga upp folk, och sedan ersätta detta med automatiseringar eller outsourcing. Detta innebär samtidigt att man inte som tidigare återanställer när det börjar bli bättre tider, utan man väljer istället att på ett fundamentalt sätt omstrukturera verksamheten  och driva verksamheten med färre anställda.


Professor Rajan lyfter också enligt författarna fram en viktig sak, nämligen att man skapade en bostadsbubbla när det var ekonomisk “boom” i landet. Man gjorde detta genom att skapa husbyggande för att på det sättet försöka ta hand om så kallad “unskilled labor” dvs okvalificerad arbetskraft. En av orsakerna bakom detta handlade var att man ville bevara människors levnadsstandard. Dessa personer skulle annars få mycket svårt att hitta några som helst jobb på en marknad som kännetecknas av hyperkonkurrens.


När väl husbubblan sprack så medförde det att en stor del av de så kallade low skilled blue collar jobs kom att försvinna. Detta samtidigt som globaliseringen medförde att stora delar av vad som benämns low and mid-level White Collar jobs kom att försvinna. (Friedman & Mandelbaum.2012:72-73)


Det här resonemanget finns det också starkt stöd för i rapporten Grand Challenges in the Study of Employment and Technological Change. Rapporten är skriven av  Lawrence Katz vid Harvard University och David Autor Massachusetts Institute of Technology (MIT). Något de lyfter fram i sin rapport är att sammanlänkningen av globaliseringen och IT-Revolutionen är att det har skapats en arbetsmarknad som i första hand gynnar arbetare med examen från college eller som har graduate degrees från universitetet samtidigt som personer som saknar detta betraktas som sämre utbildade. Detta har kommit att bli en trend som benämns employment polarization eller skill based technological change. Det hela går ut på att en dator eller en robot gör utbildade personer mer produktiva och med möjligheter att sälja sina varor och tjänster till flera olika marknader runt om i världen, detta samtidigt som de gör sämre utbildade personer mindre anställningsbara. Så, när globaliseringen och IT-revolutionen slås samman så får de med bättre utbildning löneförhöjning medan de med sämre utbildning får lämna verksamheten, eller i värsta fall så får de inte tillträde till arbetsmarknaden från första början. (Friedman & Mandelbaum.2012:74-75).

av Mikael Drakenberg






Socialliberalismen
2013-08-28

Du som unik människa skall kunna utveckla dig i din egen riktning utifrån dina drömmar, din passion, dina personliga förutsättningar och med stöd av den kunskap och erfarenheter du tillgodogör dig i den samvaron du väljer och den geografiska plats du valt för att täcka dina grundläggande behov.

För att du ska kunna utvecklas kommer du att behöva interagera med oss andra, som, i likhet med dig, också har en passion, ett liv fullt av drömmar och personliga förutsättningar och prioriteringar.

Tillsammans äger vi stora erfarenheter och enorma kunskaper som vi i den befintliga samvaron nu kan dela på och därigenom ge kraft åt allas våra personliga mål som vi skapar, baserat på det gemensamma, personliga och sociala kapitalet.

Vi delar vår samvaro med naturen och den kan ge oss våra absoluta behov: mat och material för att skydda oss från väder och faror.

På samma sätt som naturen styrs av fysiska lagar så styrs vi av vissa ramar för att kunna färdas framåt i livet. Vi kan välja att färdas i en snarlik riktning istället för att streta emot varandra. Det är inte likriktning som vi ska eftersträva, utan så långt det går ett friktionsfritt samhälle men där var och en av oss ändå kan känna att vi kan uppfylla våra drömmar, leva ett lustfyllt liv och utan att ge kall på våra personliga behov.

Det råder ingen tvekan om att vi alla ibland kommer tycka att det kan bli lite långdraget när vi inte alltid är överens i en del sakfrågor. Men det betyder inte att det kommer vara omöjligt att finna en väg som ändå passar de allra flesta av oss så länge vi är villiga att lyssna på allas behov.

Med en insikt om att man bör sträva efter att alla individer har möjlighet att utvecklas positivt i olika frågor och utifrån sina egna intressen så kommer insatsen att gagna många, och därigenom också dig själv. Vissa saker kan komma att ge resultat i annan form eller vid en annan tidsperiod än du kanske förväntat dig, men det behöver inte betyda att det är sämre. Allting händer av en anledning som beror på ett eller flera steg som föregått en situation eller en handling. Just därför är det också bra om vi kan inse att allas våra ansträngningar, stora som små, regionala och globala, är lika viktiga för resultatet.

Spridningseffekten av vårt agerande beror på, och står ofta i proportion till, hur stora våra insatser är, hur många som påverkas positivt respektive negativt till vårt agerande. Insatser som är positiva för den enskilde blir i huvudsak även positiv för samvaron och ens medmänniskor.

Vi befinner oss alla på en livslång resa i ständig förändring. Ibland sker den genom våra egna beslut och ibland påverkas den av människor som vi ständigt stöter på. I samma takt som du själv utvecklas så genomgår vår omvärld en förändring och vi har alla möjligheten och ansvar för att även andra människor vi möter i våra liv också ges lika möjligheter att utvecklas. Gör vi det kan vi även tillåta oss själva att utvecklas utan dåligt samvete både gentemot andra människor, men även mot djuren och vår natur.


Inget av detta sker av sig självt och det kräver att var och en av oss, som individer och som en nation och tillhörande ett hel planets invånare, ser till att alla omkring oss kommer med på den spännande resan där vi av ren nyfikenhet ständigt söker nya utmaningar både tekniskt, ekonomiskt och inte minst känslomässigt.

Orden ‘framsteg’ och ’utveckling’ medför ofta att något sker i positiv riktning. Om vi kan eftersträva en positiv utveckling som leder till positiva framsteg så är vi en bra bit på väg åt rätt håll. Hur skulle du själv föredra att framsteg och utveckling sker i ditt liv och i resten av världen?

En annan viktig fråga är hur dessa framsteg sker i samspel med våra resurser som vi alla delar på? Kan vi hjälpas åt att anpassa vilka steg vi ska utveckla hos varje individ för att på bästa sätt kunna ta till varpå ,och inte slösa, på jordens resurser? 

De av oss som haft förmånen att leva ett längre liv än våra barn har en enorm möjlighet att dela med oss av våra erfarenheter, vår kunskap och klokskap vi besitter så att de yngre generationerna kan känna trygghet och vilja att vara med och medverka till en bättre värld för oss alla. Vi måste kunna ta vara på all den energi och nyfikenhet som var och en av oss begåvats med. Gör vi det kan vi även komma att finna tillfredsställelse och glädje i allt det som vi gör.

Med en sådan insikt om vilken stor potential vi besitter och vad vi kan förmå oss att göra så kan vi uppnå en värld i harmoni där inte bara drömmar kan besannas och alla faktiskt kan få det bättre, utan vi kan även ödmjukt inse att det är fullt möjligt! 

Så för att göra allt detta möjligt där vi kan uppnå en värld där vi i kan känna att våra familjer, vi som individer och vårt samhälle fungerar som en enda stor och glad organism, har vi alla nu ett otroligt tillfälle att engagera oss och få saker att hända. Det är inte viktigt var du befinner dig i livet, vi är alla på språng och mitt i livet, det som i slutändan betyder något är om du och jag var med och gjorde skillnad! Tog vi vara på den chans som gavs oss och gjorde vi något vi verkligen tror på, något som verkligen räknas?

Både du och jag, ja alla vi i vårt land, har en frihet som vi ibland tar för given, och just denna frihet kan vi använda till att agera och få saker att hända, förändras och förbättras. Med våra olika personligheter som formats av våra olika bakgrunder är det dags att ge våran personliga syn på vilka vi är, vad vi strävar efter och hur vi gemensamt ska kunna nå dit. Därför är det viktigt att alla är med på resan så att allas behov tillgodoses.

Vi ska använda vår yttrandefrihet, religionsfrihet, sexuella frihet och alla andra grundlagar om rättigheter som vi har i vårt land för att ingen ska behöva vara utsatt och så att vi alla ska få det bättre! Vårt land ska kunna vara ett tryggt land, ett land där ingen behöver må dåligt och vi ska kunna vara ett folk som tillsammans är toleranta och bjuder in varandra till en gemenskap och kan hålla utanförskapet borta från vår barn, gamla och sjuka.

Vårt land kan återigen bli ett land där vi tar ut en riktning för att nå framsteg och utveckling istället för att vara misstänksamma mot varandra och därmed bli ett slutet land, ett slutet folk med stängda sinnen.

James Brocka






Flytta hit och få lägre skatter!
2013-07-31

Partiet Socialliberalerna välkomnar internationella företag till Sverige och lockar genom lägre företagsskatt men i gengäld kräver samhällsengagemang från företagen. Det kan vara att plantera träd, anlägga parker, bygga skolor eller stå för en sto del av det jobb som krävs för att hålla Sverige rent.

Med ett år kvar till valet gör nu det nya partiet, Socialliberalerna, ett utspel där de försöker locka hit utländska företag genom att erbjuda lägre skatter. Partiet menar att det redan idag finns flera stora företag som tjänar pengar i Sverige men undviker att betala skatt genom att ha sina huvudkontor i andra länder. Exempel på sådana företag är exempelvis de stora internetföretagen Google, Facebook och Microsoft, men även flera andra.

- Det finns flera goda exempel på samhällen där inflyttade företag bidrar på ett mycket bra sätt genom att bygga skolor, anlägga parker och värna om miljön genom nyplantering av träd. Det sker i USA, i Brasilien och på flera andra platser. Det skulle kunna fungera även i Sverige, säger en representant för Socialliberalerna. 

- Samhällsengagemanget är viktigare är att skatteplanera för att undkomma att betala skatt! Med fler företag i Sverige skapar vi dessutom fler arbeten för invånarna. Det är en ganska självklar politik som vi vill driva inom Socialliberalerna, fortsätter Socialliberalernas representant.
Som det ser ut idag har företagen inte någon kontroll på att deras skattade kapital går till det som regeringen säger att det ska gå till. Det kan kännas mer relevant för en företagare, oavsett storlek på företaget, att direkt ge pengar till näraliggande sjukvård, skolor och barnomsorg, eller direkt till forskning och utveckling av nya sätt att minska miljöfarliga utsläpp i naturen, menar man inom Socialliberalerna. 

- Risken att vissa områden skulle missgynnas pga att företagen prioriterar på vissa åtgärder menar man i partiet inte är så riskabelt. Tanken är då att resterande skattemedel räcker till i högre grad där företagen inte investerar. Alternativet är att de skattemedel som man redan har ska räcka till allt annat också och att varje del får mindre pengar på så vis. 

På frågan om det inte skulle vara bättre om alla företag beskattas lika och att politikerna istället bestämmer vad pengarna ska gå till, svarar man att tanken visst är god - om den hade fungerat!

- Men nu fungerar den inte och då missar vi att få in några pengar alls till vårt samhälle. Dessutom missar vi möjligheten att fler företag ska vilja flytta hit och anställa fler. Det skulle skapa jobb som i sin tur skapar köpkraft och kan få igång ett samhälle rent funktionsmässigt. Med fler som bor i samhället så ökar också uppbyggnaden av strukturer som annars skulle behöva läggas ner eftersom politikerna idag sitter och sparar in på skolor och sjukvård med mera.

Så budskapet från Socialliberalerna är att locka hit många internationella företag för att dels ge fler arbeten och dels förbättra den svenska samhällsstrukturen!

Regeringens jämställdhetspolitik betyder ingenting!
2013-07-25



Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt går på EM-kvalmatch och ser Sverige möta Tyskland. Bredvid sitter förbundskanslern Angela Merkel. Det är herrlandslaget som spelar.

Några månader senare spelar svenska damlandslaget EM-semifinal mot Tyskland, i Sverige, men den svenske statsministern är inte på matchen för att visa sitt stöd.

Fredrik Reinfeldt och regeringen borde skämmas att på det här sättet visa vad de anser om svenska kvinnor! Det är ren diskriminering och ett kvinnoförakt som talar sitt tydliga språk! Att inte ta sig tid 2 timmar, även om det är semestertider för statsministern och övriga ministrar i regeringen, tyder på att all deras jämställdhets-politik bara är tomma ord!

Det svenska damlandslaget har vunnit svenska hjärtan med sin kampvilja, sin vackra anfallsfotboll och med sina starka profiler! Att inte visa sitt stöd från regeringens sida är helt förkastligt! Då kvittar det om jämställdhetsministern pratar om att hon är feminist och socialliberal. Handling säger mer än tusen ord!

 
Det är svagt, ja till och med mycket svagt av Sveriges politiker att så här tydligt visa var de står i jämställdhetsfrågor. Det kvittar vad som står i deras partiprogram framöver inför valen. De har bekänt färg och de har rent ut sagt skitit i det blå-gula skåpet!

Vad kan vara viktigare än att visa sitt stöd för damfotbollen en sen juli-kväll, men samtidigt gå på herrfotboll och göra high-five med den ingifte prins Daniel?

Sällan har svensk politik varit så intetsägande i sina ord när man ser dess verkliga handling! Svenska folket har fått nya stjärnor och stjärnorna har fått ett bevis på folkets kärlek och stöd för sin idrott och för jämställdheten. Det är mycket mer än vad svenska politiker och regeringen visat!

Från och med idag kan inga ord från statsministern eller jämställdhetsministern försöka övertyga oss om att kvinnor och flickor är lika mycket värda som män och pojkar i deras ögon. De kommer göra allt för att få oss att tro att de bryr sig, att de är bättre än andra länder och att deras löften betyder något.

Jag vill kasta en stor, smetig paj i ansiktet på den svenska regeringen och dess ministrar! Det är vad de förtjänat! Ingenting annat. Det svenska damlandslaget, och alla andra flickor i alla idrotter och i skolorna samt alla kvinnor ute på arbetsmarknaden förtjänar en stark röst som står på deras sida! Bra jobbat tjejer! Ni vann ändå!

Den politiska ordningen i världen kan komma att ändras 
2013-07-14



Den numera världskände Snowden som avslöjade att NSA avlyssnar och buggar e-mail världen över hotar med att avslöja ännu mer uppgifter som kan komma att klä av den amerikanske presidenten Obama.

Efter nya uppgifter om att den spionanklagade, Edward Snowden, hotar med att lämna ut mycket känsliga uppgifter om USA om landets regering inte slutar jaga honom, så föreligger det en ny slags politisk spänning i världen. På ena sidan finns USA och dess allierade - dock inte med hela befolkningens goda minne - och på andra sidan finns Ryssland och Kina samt flertalet kommunistiska länder bland annat i Syd- och Mellanamerika.

Snowden sägs ha sökt asyl i flertalet av ovannämnda länder. I Ryssland har han lovats asyl om han lovar att inte avslöja fler hemligheter om USA. Kina tiger fortfarande. Faktum är att Kina mycket väl skulle kunna använda den här typen av information för att komma åt USA på ännu ett område och på så vis ställa om den politiska världsordningen.Frågan är bara om Kina är beredda att lägga USA under sina fötter och knäcka landet helt genom att dominera även politiken, förutom de industriella och ekonomiska områdena.

 
Bolivia, ett av de latinamerikanska länderna, som gått med på att ta emot Edward Snowden, ser gärna att knäppa amerikanarna på näsan. Tidigare har Venezuela gjort det genom att ta över sina oljekällor, liksom Brasilien genom att inte låta tidigare amerikanska presidenter förhandla ner landets jordbruksproduktion. Nu står alltså Bolivia på tur som, efter att amerikanarna tvingat ner presidentens plan att nödlanda i Schweiz för att genomsöka planet i hopp om att finna just Snowden ombord, nu vill ge igen. Dessutom har det kommit fram att USA spionerat på den bolivianska presidents e-mail, vilken nu har stängts ner för att hindra fler intrång.

Men vart leder då allt detta med visselblåsaren Snowden? Just nu finns det en opinion bland amerikanarna att det Snowden gjort inte alls är landsförräderi. Detta har gett president Obama rejäl huvudvärk. Problemen tycks hopa sig över honom och snart kommer all kalldusch i form av en rejäl regnskur av det sätt som Obama styr landet på. Det är inte första gången som röster hörs mot presidenten, men till skillnad från tidigare när protesterna högljutt kommit från republikanerna, så sker nu en förskjutning av ropen som nu även hörs från de demokratiska väljarna också. Det här kan ge demokraterna stora problem inför kommande presidentval. 

I det amerikanska presidentvalet väntas bland andra Hillary Clinton kandidera för demokraterna och Sarah Palin för republikanerna. Om Clinton känner till det Obama-administrationen har för sig kan det vara rätt så kört för demokraterna. Om Sarah Palin blir vald till president är det kört för USA.  

Hur som helst har den här historien blivit alltför stor. Obama borde istället ha tänkt till och, istället för att jaga Snowden, tagit honom till sig och gjort honom till en hjälte med bättre jobb, högre lön och kanske till och med gjort honom till agent i de egna leden. På så vis hade en skandal kunnat undvikas och, som det ser ut idag, att hemlig och pinsam information kommer i orätta händer för att sedan spridas världen över och sänka USA's trovärdighet till noll.

Vad är EU's roll i detta och kan vi i Sverige göra något åt det här? Förutom att EU själva blivit avlyssnade av amerikanarna och flera av de europeiska ambassaderna så ligger samarbetet mellan EU och USA, gällande utbyte av information för att förhindra terrorism, i fara. Sverige har, genom FRA-lagen också hamnat i fokus där det finns uppgifter om att svenska invånare också hålls under uppsikt på ett mycket kränkande sätt. 

Säkert är dock att det fortfarande kan dyka upp många pinsamma uppgifter om USA inte hinner hejda Snowden, och troligen kommer man åt honom på liknande sätt som man till sist fick tag på Osama bin Laden. 


Folket kräver tillbaka makten i Brasilien 
2013-06-24

Hundratusentals människor befinner sig varje dygn på gatorna i varje storstad i Brasilien. Man kräver mindre korruption och mer makt till folket.  

Foto: Raúl Ranauro Javaels Júnior

Med fredliga demonstrationer, mycket sång och stora plakat kräver man att landets politiker ska satsa på bättre sjukvård och bättre utbildningssystem. Nu handlar det inte längre om bara den höjda bussbiljetten på bussarna på 20 centavos. Visserligen har priserna sänkts igen, men troligtvis försent för att få folket att sluta protestera mot de höga skatterna och avgifterna som landets befolkning betalar.  

Foto: Raúl Ranauro Javaels Júnior

Trots fredliga demonstrationer har en person dött i Rio och flera skadats sedan tidigare när polisen gått till hårt angrepp med papparsprej och batonger. Landet satsar över 80 miljarder dollar på Fotbolls-VM nästa år samtidigt som det saknas nästan 50 miljarder i statskassan och som inte kan - eller vill - förklaras av regeringen.
 
Brasilien, som blev en fridemokrati så sent som 1985 efter att ha styrs av militärdiktatur sedan 60-talet, har växt sig starkt ekonomiskt och är idag medlem  i bland annat G20-länderna och BRIC (de 5 snabbast tillväxtländerna) genom att man ökat tillväxten med i snitt 4,5% varje år senaste 10 åren. President Lula luckades med att överföra ekonomiska medel till låginkomsttagarna och detta anses vara framgången till tillväxten.

Att det därför råder starka protester idag som i värsta fall kan leda till militärens ingripande är oroande. Men insatserna från politikernas håll där man alltså sänkt bussbiljetterna kommer nog inte räcka för att få folket nöjda med situationen. Troligtvis kommer en eller flera politiker få avgå, myndigheter göras om och skatter minskas. Innan dess kan politikerna räkna med att demonstrationerna kommer fortgå.

Efter uppgifter från flera olika nätverk, däribland ANONYMOUS, uppmanas nu befolkningen att fortsätta protesterna lika länge som den just nu pågående internationella fotbollsturneringen, Confederations Cup, för att ge de brasilianska myndigheterna en föraning om vad som kan komma att hända i nästa års VM. Dock råder man till fortsatta icke-våldsamma aktioner för att uppnå olika mål som sätts upp av nätverken.

Målen som brasilianska staten måste uppfylla för att protesterna ska avslutas skiljer starkt mellan nätverken, men samtliga har åtminstone en punkt gemensam, och det är att man regeringen och delstaterna genast måste sätta in ekonomiska medel till skolor och sjukvården i landet. Även om sittande presidenten, Dilma, säger sig vara för strejker och fredliga demonstrationer så börjar läget bli tungt för henne som statschef. Medias rapporteringar kring händelseutvecklingen de senaste veckorna kan komma att skada Dilmas regergingsställning eftersom flera ministrar avkrävs att avgå från sina poster. 

Texten uppdateras i händelse av nya utvecklingar.

 



 Sverige har kört fast
2013-06-12

Det svenska folket är den stora förloraren när de politiska partierna kört fast. Det visar, om inte minst, dagens partiledardebatt som aldrig blev det avstamp till valkampanjer för partierna som många medier och journalister hade förutspått. 

Istället blev det ännu en sömnig och tråkig tillställning med samma gamla politik från blocken och från Sverigedemokraterna. Oppositionen, med Socialdemokraterna i spetsen, pratade om 90-dagars-garantin, medan regeringens partier återigen försökte klara sig undan på att deklarera att det finns inget regeringsalternativ. Det gick runt, runt, runt och inget nytt kom fram trots att Socialdemokraterna hade "läckt" uppgifter till media strax innan partiledardebatten och ett punktprogram för en jobb-politik.

Det vi kan fastslå så här långt är att Sverige och invånarna klarat sig hyfsat bra trots, och inte på grund av, den politik som de ledande politikerna fört senaste decennierna. Fler har fått jobb trots regeringens jobb-politik, fler män är jämställda med sina kvinnliga partners i familjelivet och både tvättar kläder och dammsuger som sitter med barnvagnen på kaféet och dricker latte med andra pappor. 
Allt medan de olika partierna i alliansen och oppositionen försökte angripa varandra på olika punkter med önskan om besked i frågor som jämställdhet, privatiseringar, sjukveckor för företagare och begränsningar i vinster för riskkapitalister, så kom man ingen vart.

Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson gjorde allt för att höras när han ville föra fram landsbygdspolitik, men allt man hörde var ordet "floskler" som han sedan ett par veckor tillbaka slängt sig med när han attackerat både regeringens politik och oppositionens alternativ. Men statsminister Reinfeldt valde att gå till hårt angrepp mot Åkessons syn på invandringen och ville gång på gång föra fram att en röst på Sd är detsamma som att man hatar alla invandrare och att allt är deras fel.

Trots Åkessons vilda fantasi om att allt är invandrarnas fel så klarar sig många invandrare ganska bra i Sverige. Och trots att Sd drivit sin avoga inställning till flyktingar och muslimer så har befolkningen gång på gång visat sitt stöd för invandrare, landslagsspelare med utländsk bakgrund inom både fotboll, friidrott och andra idrotter.
  Det kommer inte hända så mycket mer, vare sig i sommar eller i höst på den politiska fronten. Partierna verkar mest smånöjda med läget som det är idag och det grepp man har om varandra släpper man ogärna för att riskera att hamna på rygg.

Det är den svenska befolkningen som tappar mest på det här. Utan åtgärder, utan en bra politik som tar itu med de verkliga problemen, och utan politiker som vare sig vill eller vågar göra något, så kommer Sverige som land att fortsätta tappa. 

Sverige behöver en ny, modern och innovativ väg och inget av ovannämnda partierna eller blocken avser att kunna erbjuda det. Det svensk politik behöver är ett nytt parti som tar ledarrollen och vågar axla ledarmanteln. Innan dess kommer inget hända med läget vi har i vårt land. Alla åtgärder kommer bara försvåra för invånarna.



 

Läs mer här!
Citat från den spionmisstänkte Edward Snowden 9 juni, 2013:

 “I can’t in good conscience allow the U.S. government to destroy privacy, Internet freedom and basic liberties for people around the world with this massive surveillance machine they’re secretly building.”

Med tanke på hur den 29-årige mannen resonerar kring sin roll borde vi vara fler som tänker till och tar vårt ansvar på flera olika områden, både vad gäller intolerans, övervakning och andra orättvisor. Detta, inte ur ett politiskt perspektiv, utan utifrån de rättigheter och skyldigheter vi har som medborgare.


2013-06-08
När är det okej att upplösa politiska föreningar och grupper?
 
I Frankrike har premiärminister Ayrault bestämt att högerextrema grupper ska upplösas efter att flera skinheads misshandlat en 18-åring till döds. Både premiärministern och Frankrikes inrikesminister anser att de högerextrema krafterna och grupperingarna ökat den senaste tiden och att det enda som kan stoppa deras framfart är helt enkelt att upplösa dem och förbjuda sådana organisationer och föreningar.

I Sverige, liksom i många andra Europeiska länder, har vi de senaste åren sett liknande tendenser. Men ska regeringar kunna gå in och upplösa grupperingar eller politiska partier och var ska den gränsen gå någonstans? Ska varje misshandel eller dödsfall kunna leda till att en regering aktivt kan gå in och förbjuda en grupp? Hur långt bakåt i härledningen ska en regering kunna gå för att belägga en grupp eller politiskt parti med skuld vid varje dödsmisshandel?

Frågorna är många om var gränsen går och om man ska stanna vid högerextrema grupper eller om man ska inkludera militanta vänstergrupper, religiösa fanatiker osv. Det råder ingen tvekan om att vi alla måste hjälpas åt att förhindra att hat leder till mord. Det råder inte heller någon tvekan om att individer i en grupp kan hetsas till att göra något de inte hade gjort på egen hand utanför gruppen. Men vi måste ändå ställa oss frågan om en statsmakt enväldigt kan få avgöra vem eller vilka som strå bakom ett mord eller en misshandel. Vem ska bestämma detsamma om det är statsmakten eller regimen som ligger bakom detsamma, likt det som sker i Syrien?
Det är en fin och skör balansgång för vad man kan göra i en demokrati, samtidigt som regeringarna måste få ta till alla tänkbara utvägar för att skydda sin befolkning. Men låt oss ta ett tankeexempel för att illustrera problematiken.

De högerextrema grupper som finns i exempelvis Sverige har sina rötter i nazismen med rasistiska förtecken eller rentav antiarabiska och antisemitiska åsikter. Samtidigt som det är en ism som vilar på historiska tankar så är det även något som bygger på nutida aggression och hat mot olika delar av befolkningen i Sverige. 

En kommunistisk grupp eller förening har också sina rötter tillbaka i tiden där man ansåg att det var okej att mörda delar av befolkningen. Även idag finner man militanta vänsteraktivister som inte drar sig för att ta till våld. Ska man då också kunna härleda våldsmakare till, ska vi säga, Kristdemokraterna som ju förespråkar en kristen ideologi och som för tusen årsedan uppmuntrade till korståg där många miljoner dödades för sin tro eller åsikt? 

Det här bygger väldigt mycket på tolkningsfrågor och även om vi ställer oss på den fredliga sidan och fördömer allt våld av alla de slag så är frågan om man inte borde vara konsekvent i sitt handlande och politiska agerande? Alla svenskar som är med i en gruppering på fler än två personer skulle också kunna tolkas som våldsbenägna bara på den grund att Sverige som land tillverkar och säljer vapen som dödar i andra länder.

2013-06-02
Turkiska protesterna har samma grogrund som upploppen i Husby
 
Det började med ett beslut om en park och några träd, men har esklaerat i att flera hundra tusen invånare demonstrerar och protesterar på gatorna i Turkiet. Parken och träden var bara droppen som fick bägaren att rinna över. Man är missnöjd med premiärministern Erdogans regeringen och beslut som uppfattas som närapå diktatoriska av invånarna.

Männiksor från partier, religioner och idrottsföreningar har samlats för att tillsammans markera att de är missnöjda mot regeringens politik och nu även av polisens sätt att möta demonstranterna med tårgas och våld.
 

I mångt och mycket påminner protesterna i Turkiet om de sensate veckornas upplopp där bilar och nyggnader bränts av ungdomar i olika städer i Sverige.

Bakgrunden till upploppen sägs vara dödskjutning av en 68-årig man i Husby utanför Stockholm, men agression, frustrationen och det sätt som detta ges i uttryck, genom bilbränder, grundar sig naturligtvis i samma misstro mot politikerna som i Turkiet.

Den svenska regeringen har inte bara misslyckats med att uppfylla dess vallöften om att skapa fler jobb, utan även lagt stora delar av skulden på alla de invånare i landet som inte har något jobb, som är sjuka eller som är pensionärer.

De svenska politikerna och de svenska riksdagspartierna försöker på olika sätt plocka billiga poäng på händelserna, inte allra minst Sverigedemokraterna. Men ingen av dem verkar vilja lyssna på invånarna i dessa drabbade områden. Man talar gärna om för dem vad som måste göras, men inte så mycket om att själva vara lyhörda för folkets behov.

Det nystartade socialliberala partiet, Socialliberalerna har en annan strategi och uppmuntrar till protester mot riksdagspartierna, dock inte genom att förstöra och bränna bilar, utan genom att ta på sig gula band och banners för att visa sin protest på ett demokratiskt och fredligt sätt.
 



2013-06-01
Vem är "ryssen" som vi fruktar?

Vladimir Putin
Владимир Путин
Vladimir Putin 12015.jpg
Foto: Wikimedia Commons
Putinismen ser ut att bli det nya "Leninismen" i Ryssland. En extremt rik man som kontrollerar alltifrån landets ekonomi, till dess politik och dess energi-tillgångar. Putin menar att hans visioner behövs när NATO's fiaskoartade försök att få Irak och Libyen på fötter misslyckats. Men vem är då denna Vladimir Putin?

D
en svenska regeringen och oppositionen skakar av rädsla för flygövningar på internationellt territorium! Folkpartiet vill genast ansöka om medlemskap i NATO, Svenska försvarets starkaste anhängare, Moderaterna, har nu svängt över mer och mer till samma sida som Vänstern och Miljöpartiet och är inte längre så måna om att satsa på försvaret. Eller så är det bara taktik från de nya Moderaternas sida?

Men vem är då den fruktade ryssen som får oss att skälva, att slå på stora trumman och tro att vi som land ska kunna klara av att försvara oss mot denna monster-nation? Ja, till en början måste vi nog förklara vem ryssen var i slutet på 1900-talet och varför det är "en annan ryss" vi möter idag.


 Ryssen - ett begrepp som i dagligt tal användes för att beskriva den svenska fienden - hade haft total kontroll över sina medborgare genom en politisk elit som förtryckte folket men visade en enad sida utåt med hjälp av militärt förtryck, spionage på sina egna landsmän och stora sportsliga framgångar. Presidenterna satt på livstid och skyddades av partiet (det enda tillåtna partiet som byggde på en förslavande kommunism).

Men så kom en dag en man med ett stort födelsemärke i pannan. Den enskilt mest betydande personen för Östeuropas fall på 80-talet, den mest betydande person till att Öst- och Västtyskland enades, och därmed även dess symboliska Berlin-mur. Den mannen som betydde mer för Sovjetunionen än alla andra tidigare ledare tillsammans, Michail Gorbatjov. Historien är inte skriven än, så 'ryssen på gatan' vet inte om Gorbatjovs storhet och betydelse i den råkalla, forna Sovjetstaten.

Ett kommunistiskt imperium kollapsade, delstater bröt sig ur den enorma unionen som tvingats ihop av våld och massdöd. De tidigare sovjeterna jublade av lycka för att de fick chansen att hissa sina flaggor till sina blivande fria, och ofria, länder. Men alla var inte glada. Många miljoner människor fortsatte leva i missär. Fler som var kvar i det nya Ryssland klagade på att de åtminstone hade bröd under Sovjet-tiden, även om matköerna var långa. Men nu, nu ägde den ryska maffian allt och alla! Den försupne, och senare sjuke, presidenten Boris Jeltsin tappade greppet om makten, folket och maffian under 90-talet.

När allt såg som mörkast ut, när både västländernas underrättelsetjänster och Hollywood-producenter trodde att det gamla Sovjets kärnvapenarsenal helt och hållet skulle hamna i händerna på den ryska maffian, då klev han fram som en nationalhjälte, en ikon för många ryssar idag och en förebild för ryska företagen. Vladimir Putin blev president, premiärminister och nu åter igen president (för att undvika att mista makten och för att kringgå de nya lagarna om att en president kunde sitta som längst 8 år vid makten). Putin är den där Ryssen med stort R som vi i Sverige fruktar numera. 

  
En opinion har bildats för att skrämma upp den svenska befolkningen. Politikerna, med Folkpartiet och Socialdemokraterna i spetsen, vill få den svenska befolkningen att åter vara rädd för den stora vargen från öster. Man vill få igenom nya lagar, nya ekonomiska satsningar på det svenska försvaret och det svenska JAS-Gripen-projektet som kostat skattebetalarna miljarder och åter miljarder att bygga upp.

Med järnhand har den förre KGB-officeren och högste tjänstemannen i partiet Förenade Ryssland, Vladimir Putin, åter igen byggt upp en diktaturstat av Ryssland. Putin har tyglat maffian, ungefär som Roman Abramovich lyckades tygla fotbollslaget Chelseas huliganer bland fansen. Putin har rustat den militära delen av landet och han har infört mycket strängare regler och lagar för konkurrerande partier och oppositionsledare i landet.

Men är det rimligt att tro att Putin kommer anfalla Sverige? Är det troligt att Sverige i såfall kan skydda sig mot ett anfall? Vet inte Ryssland redan allt som man behöver veta om Sverige att man känner att man behöver öva mot vårt land som ett mål? Är det inte rimligare att tro att han som lagt ett så stort landområde med flera hundra miljoner invånare under sig, ska söka andra mål än just Sverige? Och varför skulle man försöka inta Sverige med militära medel när det säkerligen skulle vara mycket enklare och effektivare genom att överta vårt land med hjälp av att hacka sig in i våra datorer för att exempelvis kontrollera energi- och elförsörjningen? Vi har ju sett hur känsliga och sårbara vi blir bara det faller några träd över elledningarna en stormig dag, eller om våra tåg försenas med någon timme.

Vad är rimligt att vi ska göra för att stå emot ett anfall, och vad gör vi om ryssen faktiskt försöker invadera Sverige? Ja, det första vi borde se över är våra politiker som sitter i försvarsutskottet. Det borde rimligtvis finnas politiker som inte strävar efter en militär upprustning av det svenska försvaret, utan istället borde det finnas ett antal insatta personer som kan tänka sig in i ett framtida angrepp, med helt nya medel. Därför behövs det människor som kan tänka bortom ett försvar med militära vapen, bortom nano-tekniken och bortom en Matrix-generation. Vi kanske skulle skicka någon att fråga president Putin vad han har för planer?

Den nya ryska ordningen kallas för Putinismen och kommer säkerligen att störtas en dag, precis som alla andra diktatoriska system, men vad som sker dessförinnan vet bara herr Putin själv. 
  



 2013-05-23 
Ett försök att förstå de våldsamma upploppen och om de har att göra med en upplevd skendemokrati

I Göteborg röstar kommunalpolitikerna idag om det ska ske en folkomröstning gällande trängselskatt. Själva omröstningen handlar om huruvida invånarna ska få säga sitt i frågan eller om det är ett beslut som ska tas av politikerna. Om det blir en folkomrästning så blir folkomröstningens resultat bara rådgivande i frågan och i slutändan bestämmer ändå politikerna om trängselskatternas vara eller icke vara.

Kan detta uppfattas som skendemokrati av vissa personer bland invånarna? Kan sådana uppfattningar även ligga till grund för våldsamma upplopp som de som vi sett rapporteras om de senaste 4 dagarna från stadsdelar norr om Stockholm? 

Vi är självklart starkt kritiska till att man valt att bränna bilar och göra gatorna allmänt osäkra för invånarna och för poliser i de utsatta områdena. Varje demokratiskt inställd person bör ta avstånd från den typen av yttringar. Likväl har det hänt, inte bara en gång, utan även tidigare år. Därför vill vi ställa oss frågan som många svenskar idag ställer sig: varför gör man så?  

Det har kommit många olika förklaringar från både politiska grupper och från vanliga medborgare. En del har sagt att de tror att det beror på den rådande höga arbetslösheten bland ungdomar, medan andra påstått att det beror på att det finns för många invandrare i landet. Däremellan kan man hitta många andra förklaringar och de politiska partierna har inte varit sena att försöka dra nytta av situationen och skylla på grupper, förd - eller icke förd - politik hos de politiska motståndarna, samt tagit tillfället i akt att försöka medlemsvärva till det egna partiet.
Vi tar vår utgångspunkt i en annan del av det rådande politiska klimatet och försöker se om de samhällsproblem som vi har både kring integration och kring vårt demokratiska styre är bidragande anledningar till senaste veckans händelser.

Men först måste vi titta på vad det var som utlöste kravallerna och upploppen den här gången. Enligt nyhetsrapporteringarna i olika medier ska aktionerna vara en motreaktion på en dödssjkutning av en 68-årig man i Husby veckan tidigare. Det påstås att upploppen började som en protest mot det övervåld som polisen anklagas för att ha utövat när de sköt mannen till döds istället för att bara skadeskjuta honom vid gripandet. Den åsikten delas även av flera boende i Husby som kände till mannen, även om de vare sig känns vid eller stödjer upploppen med att sätta bilar i brand. 

Vi tror att frustrationen hos många unga till en början kan vara att de inte känner att samhället och politikerna lyssnar på dem. Sedan kan den olagliga handlingen ligga nära till hands i en situation när adrenalinet pumpar, känslorna tar överstyr och gör att man i affekt gör eller säger saker man egentligen inte kan stå för. Detta kan, om inte annat, den unge moderate riksdasledamoten Hanif Bali vittna om efter sitt utbrott på facebook som han senare ångrade och tog bort. Men är dessa reaktioner så olika? 

Vi tror att den känsla och uppgivenhet som finns bland våra medborgare ger sig i uttryck på olika sätt. En del svär lite och slår näven i bordet, andra uttrycker åsikter mot grupper av befolkningen medan ett fåtal tar till våld, precis som i alla andra lägen i samhället.

Skillnaderna är att politikerna skulle kunnat hindra att sådana här upplopp sker genom att få invånarna att känna sig delaktiga i beslut om Sveriges framtid. Idag finns en stor osäkerhet bland invånarna och förtroendet för politikerna är väldigt lågt. Kan det då vara så att den upplevda skendemokratin ligger till grund för olika sätt att yttra sig på hos befolkningen? Ja, vi vågar påstå att det här skulle kunnat hindras om inte politikerna själva känt ett så starkt behov av att sträva efter egen makt och bestämmanderätt över andra medmänniskor. Varje människa måste ses som, och bemötas som, en individ istället för en grupp. Det skulle vara intressant om det gjordes forskning på området som kunde styrka eller motbevisa vår tes. 



 2013-05-15
Rätten att få tro och tycka som man själv vill

I ett demokratiskt samhälle ska det råda frihet. Det ses som en rättighet och det är något som är instiftat i de svenska lagarna. Men hur utbrett är det? Gäller lagarna alla svenska medborgare?

Som exempelvis intern vid den svenska kriminalvården sitter man av sitt straff genom att frihetsberövas. Men man har fortfarande, enligt lagen, rätt att tro på och utöva sin tro "på lämpligt sätt" under tiden i anstalt. Dvs man berövas inte rätten att utöva sin tro.

Men hur ser det ut med våra barn i skolan? I Sverige säger vi att det råder religionsfrihet. Det innebär även rätten att inte påtvingas en religion eller dess utövning. Enligt Europakonventionen får ingen förvägras rätten till utbildning och staten har därför en skyldighet att respektera barnens religiösa eller filosofiska övertygelse och därmed även erbjuda undervisning som tillgodoser elevens och föräldrarnas önskemål.

Enligt den nya skollagen får offentliga huvudmän till skolan inte ha konfessionella inslag i utbildningen. Utbildning är inte bara undervisning utan även övriga aktiviteter som anordnas av huvudman.  
I fristående skolor får man inte ha konfessionella inslag i själva undervisningen men i övrigt går det bra i elevens utbildning så länge eleven själv väljer att deltaga.  

Var har det gått snett? Varför skrivs lagarna så att de kan misstolkas och så att de hindrar individen från att utöva sin tro eller sin filosofi? Hur har Sverige kunnat gå till att bli ett land med icke-demokratiska lagar under senaste årens regeringar som innehåller bland annat s.k. liberala och kristna/frisinnade partier?

"Ett konfessionellt inslag" betyder att man ska få tro och tänka som man själv vill och därför ska ha rätt att utöva det man tror på. Religionsundervisningen i skolan är inte konfessionell, den bygger på vetenskaplig grund.

Skolans ansvar är att förhindra och förebygga att eleverna känner sig utestängda, kränkta eller diskriminerade. Religionsfrihet är, till skillnad från exempelvis yttrandefrihet, absolut och kan därför inte inskränkas genom lag. Är regeringen och utbildningsministern medveten om detta? Sverige behöver en socialliberal regering som erbjuder och skyddar den frihet som varje svensk individ har rätt till. Med en socialliberal regering kan man inte förhandla bort medborgarnas rättigheter! 


 2013-05-08 ...och under tiden dör tusentals barn varje dag.
I media har det rapporterats om de tre kvinnorna som lyckades fly från sin fångenskap i Ohio, USA. De kidnappades som barn och har hållits i fångenskap i ett hus och blivit utsatta för Gud vet vad.

Över 215 miljoner barn - alltså över 20 länder med Sveriges hela befolkning - utnyttjas dagligen av vuxna världen över. Hälften av dessa är sålda som slavar och kanske har tillverkat dina springskor eller din tröja som du har på dig idag. Andra har kanske plockat frukt och grönsaker som du äter.

Vi vill inte lägga börda på våra läsares axlar. Vi har inte för avsikt att ge dåligt samvete. Vi vet att många av oss, ja de flesta faktiskt, är emot sådant här och att många av oss ger ett bidrag då och då när det går någon barngala på någon av TV-kanalerna.

Istället är vår avsikt att öppna ögonen för var som inte görs för de här barnen. Bara genom att inte anta FNs Barnkonvention att gälla som svensk lag har den svenska regeringen och de riksdagspartier som har ledamöter i Riksdagen gjort sig skyldiga till att miljoner och åter miljoner barn utnyttjas varje dag. Medan deras barn går i skolan, tränar på fritiden, äter sig mätta varje dag och spelar nya data- och TV-spel så dör tusentals andra barn på åkern, i en mörk källare eller på soptippen under tiden.
 
 Med en regering och politiker med en socialliberal värdering skulle det kanske kunna räddas några liv. Fler barn skulle få vara just barn, få gå i skolan och slippa vara förslavade. För det räcker inte bara om att prata om fattiga barn världen över. Man måste göra något också. 

Sedan 2005 ser man en tendens att antalet barnarbetare i världen inte sjunker. I Afrika ökar den kraftigt. I Europa tror man att den kommer öka inom ett par år. För i finanskrisers spår uppstår både slavhandel och barnarbetare för att pressa priserna på produkter och mat. Om vi inte sätter in krafttag mot barnarbeten i världen kanske det är just ditt barn som kommer tvingas arbeta under usla och förskräckliga förhållanden.

Det är en gåta att exempelvis Sveriges biståndsminister, Gunilla Carlsson, Sveriges Barnminister, Maria Larsson, Sveriges Arbetsmarknadsminister, Hillevi Engström, Sveriges Jämställdhetsminister, Maria Arnholm och Sveriges Utrikesminister, Carl Bildt, att ingen av dessa gör mer för att trycka på och försöka stoppa barnarbeten världen över. Tillsammans skulle dessa kunna trycka på sina kollegor i EU-länderna, genom FN och genom lagstiftning i vår Riksdag och därigenom förbättra livet för över 200 miljoner barn på jorden. 

Men det gör de inte! Och under tiden dör tusentals barn varje dag på sina arbetsplatser, i mörka källare, kidnappade eller köpta som slavar. Kanske medan de letar diamanter eller guldkorn, ute på sockerrörsfältet eller medan de plockar tomater på den stora farmen i USA. 
   

  2013-05-05 Likheter och skillnader mellan Sverige och Kanada
Det finns både likheter och skillnader mellan Sverige och Kanada. Det som dessa två länder har gemensamt är att man har ett folkvalt parlament och en premiärminister/statsminister. Dessutom är båda länderna monarkier, men makten ligger hos statsministern/premiärministern i respektive parlamentet. (http://www.learnaboutcanadaonline.info/main-facts-about-canada.html). De stora skillnaderna finner jag vid en närmare genomgång av de olika politikområdena. Ett lysande exempel på detta är hur de kopplat ihop utbildningspolitik med arbetsmarknaden på ett mer effektivt sätt än vad vi gjort i Sverige.

Jobb och arbetsmarknad
Ett utmärkt exempel på positiva saker som sker i Kanada är deras federal student work experience program, detta då det på ett mycket positivt sätt har bidragit till att minska risken för ungdomsarbetslöshet bland studenter och nyutexaminerade unga akademiker. Detta federala program fungerar som så att det knyter ihop akademi med arbetsmarknad, och att individen får bra möjligheter till arbetslivserfarenhet inom ramen för sitt utbildningsprogram. Dvs, individens kunskaper tas tillvara på ett bra sätt samtidigt som individen får relevant erfarenhet. (http://jobs-emplois.gc.ca/fswep-pfete/index-eng.php).

På så sätt är det mer effektivt än bemanningsföretag där det i princip aldrig handlar om att matcha ihop individ med arbetsgivare. För, det är aldrig jobb som har något med ens utbildning att göra.

En annan stor fördel med arbetsmarknaden i Kanada, är att det är lättare för ungdomar att få rätt vägledning och inte dumpas på någon statlig arbetsförmedling. Detta då man skapat en särskild service som riktar sig direkt till arbetssökande ungdomar i Kanada. Här finns allt som berör ungdomar och arbetsmarknad, däribland information riktad till urinvånare, ungdomar med olika funktionshinder, nyanlända ungdomar från andra länder. Men, här finns också information om vad som gäller när man flyttar, köpa bostad, hur man gör angående deklaration, starta företag, hur man agerar om man förlorat viktiga personliga dokument, körkort, och mycket annat som är jättebra. På så vis har man samlat allt som berör ungdomar under ett tak istället för som i Sverige där man sprider ut det på olika ställen. (http://www.youth.gc.ca/eng/home.shtml).

Ett proaktivt agerande i samband med finanskrisen 2008
När finanskrisen 2008 började påverka Kanada så valde den kanadensiska regeringen att agera omgående. De sjösatte då sitt Canada´s economic action plan. Denna action plan innehåller bland annat så viktiga initiativ som en rättsstrategi för urinvånare, nya regler som underlättar adoptioner och som bland annat innehåller ett skatteavdrag. Den innehåller också ett nytt program för rymdteknologi, och upprättandet av en fond som skall stödja avancerad tillverkning.

Förutom detta innehåller denna plan också möjligheter för att hjälpa arbetslösa att få den skillstraining de behöver för att kunna hitta nya jobb, men även möjligheter för att hjälpa människor att få de digital färdigheter de behöver för att vara attraktiva även i framtidens Kanada. (http://actionplan.gc.ca/en/initiative-glossary-1).


Lag & ordning – rättspolitik
Ett annat område där jag ser en mer positiv utveckling än i Sverige handlar om rättspolitiken. I Kanada tar man på allvar tag i de brott som begås i de sociala medierna. Detta då de har en tydligare lagstiftning som möjliggör att lagföra den här typen av ett brott. Skillnaden är ju den att Kanada har en lagstiftning som inte är teknikneutral utan den anpassas till rådande verklighet. Det blev tydligt i mars månad när en person provocerade och trakasserade en polis via publicering på Instagram.

Personen dömdes för detta brott, då The criminal code of Canada möjliggör bestraffning av denna typ av brott. Detta därför att man i den kanadensiska brottsbalken har brottrubriceringarna initimidation/provokation och harassment/trakasserier. Straffet för trakasserier på nätet är i Kanada mycket hårt, nämligen upp till fem års fängelse. (http://laws-lois.justice.gc.ca/eng/acts/C-46/). 
Offentlig service
För att få en bättre offentlig service som finns tillgänglig för hela befolkningen, så har de i Kanada valt att ha något som benämns The Canada School of Public Service. Denna speciella utbildning erbjuder personer verksamma inom Public Service exceptionella möjligheter till professionell utveckling, och möjligheter till att stärka individens färdigheter detta för att de skall kunna känna stolthet i sin valda karriärväg. Kulturen inom denna utbildning/skola kännetecknas av ett kollaborativt lärande, med mycket goda möjligheter till nätverkande, men även mycket goda möjligheter till att skapa nya professionella kontakter. Dessutom får de möjlighet att få tillgång till mentorer och seniora proffs inom området. (http://www.csps-fpc.gc.ca/whytheschool/indexeng.aspx).

Invandrings- och flyktingpolitik
Ett område där det råder mycket stora skillnader mellan Sverige och Kanada är politikområdet invandrings- och flyktingpolitik. I Sverige tar vi emot en massa människor som egentligen inte är flyktingar enligt FN:s definition, eftersom de är så kallade ekonomiska flyktingar. Dessutom är vi det enda land som i princip tar emot alla de som inget annat land tar emot.

I Kanada har de valt att ha ett poängberäkningssystem, där den som har högre utbildning och examen av relevans får extrapoäng, och att den som har relevant yrkeserfarenhet också får poäng som gör de lättare för dem att invandra till Kanada.

Däremot så har de valt att inte ha öppna svängdörrar, vilket gör att ekonomiska flyktingar och andra oprioriterade grupper inte blir aktuella för invandring till Kanada.(http://www.cic.gc.ca/english/index-can.asp).

Utrikes- och säkerhetspolitik
Slutligen så kan jag lyfta fram att inom området fred- och säkerhet så har Sverige och Kanada mycket gemensamt. Båda länderna bidrar aktivt med trupp till olika fredsoperationer runt om i världen. Kanada är det land som det internationella samfundet ofta har kommit att vända sig till när det handlar om internationella fredsoperationer, då man i Kanada byggt upp en expertkompetens inom Peace support operations, som inte finns i något annat land. (http://www.veterans.gc.ca/eng/teach_resources/peacefact). Denna specialistkompetens finns numera samlat under ett gemensamt tak, nämligen The Pearson Centre. (http://www.pearsoncentre.org/Home#&panel1-4).
av Mikael Drakenberg


  2013-05-01 Första maj-tal med två helt olika budskap
Tydligare än så här kan det inte bli egentligen. På ena sidan står partiledaren Stefan Löfven och socialdemokraternas ekonomiska talesperson, Magdalena Andersson, och på den andra sidan står LO och dess ordförande, Karl-Petter Thorwaldsson. Frågan är vilka andra socialdemokrater som ställer sig bakom Thorwaldsson som faktiskt kom med många bra och konkreta förslag på en politik som han i påstod var den som socialdemokraterna skulle komma att driva? För direkt efter LO-basens tal förnekade Löfven att man skulle försöka driva 70-miljardersprogrammet som Thorwaldsson hade presenterat.

Tidigare i veckan presenterade Socialdemokraterna även sin skuggbudget och den har absolut inga möjligheter att uppfylla de förslag som LO står för. Det var alltifrån vilka jobb, vilka pengar och vilka åtgärder som ska göras för att förbättra landet, lönerna, arbetslösheten, jämställdheten och bostadsbrist med mera, som Thorwaldsson presenterade, medan skuggbudgeten inte har något utrymme för en sådan politik. 

Dessutom pratade Löfven om att förbättra företagarnas villkor, och inte arbetarnas. Löfven talade även om Malmö och Malmöborna, inte Sverige och dess invånare. Vidare pratade han om Israel och Palestina, men i inget av fallen kom han med ett endaste konkret förslag på hur S, om de får regeringsmakten, ska nå dit. Han pratade om att S har en verktygslåda, men den var, enligt oss, helt tom.  

Verktygslådan använde även LO-ordföranden som ett retoriskt begrepp, och den var fylld med verktyg. I båda fallen, dvs både Löfvens syn och Thorwaldsssons syn, så tror vi inte att deras imaginära eller gamla verktyg hjälper Sverige. Man talar nämligen fortfarande om Sverige som ett kollektiv, att alla är lika, och att alla behöver samma typ av hjälp. 

Vi menar att varje person är en unik individ och har helt olika förutsättningar och därför behöver olika, inte verktyg - utan penslar, för att kunna måla upp sina livsmål och sedan en bygga upp det liv man önskar sig utifrån den ritning man gjort. Men den typen av politik för varken regeringen eller oppositionspartierna. Det blir antingen socialism elelr kapitalism om man ska lyssna på våra riksdagspartier. Vart har den svenska socialliberalismen tagit vägen? Vi känner inte igen oss längre i det land som våra politiker beskriver.

Sverige behöver ett helt nytt och kreativt alternativ som dessutom lyssnar på folket.


  2013-04-30 Kungen är död! Länge leve Konungen!
En dag som idag, när den svenska kungen firar 67 år och den holländske kungen stiger upp på sin tron efter sin mor, drottningen, så uppstår en hel del diskussioner om monarkins vara eller icke vara. 

I Sverige finns en republikansk förening men rojalisterna är många i vårt land, speciellt som det stundar ännu ett prinsess-bröllop. Med lill-prinsessan, Estelle, har den kungliga familjens popularitet ökat trots både kungens och drottningens skandaler härom året.  
 Men visst är frågan berättigad? Ska svenska folket fortsätta att betala notan för de kungliga? Även om den svenska monarkin inte har någon reell makt sedan många år och statschefens roll mer påminner om en vinkande docka, så råder det delade meningar om det. 

Många menar att kungafamiljen är så rik att de själva skulle kunna stå för sitt leverne, medan andra menar att de offrat sin frihet och är offentliga och goda PR-ambassadörer för Sverige. Alla har rätt till sin åsikt, men vore det inte på sin plats om Sverige kunde börja lyfta upp resten av befolkningen och låta varje svensk få vara en god representant för landet?
   

  2013-04-25 Den här tidningen startades för att det de senaste veckorna har framkommit att svenska medier informerat felaktigt eller medvetet utelämnat viktig information i nyhetsrapporteringen. I gårdagens tidningar kunde vi läsa mer om S-ledarens anledningar till att han inte deltar i prinsess-ceremoni än om Italiens utnämning av person till regeringsbildande.

Socialliberalernas Nyheter vågar påstå att den senare nyheten har en mycket större påverkan för oss i Sverige, även om prinsessan råkar vara svensk. Italiens roll i Europa, EU och för den europeiska valutan Euro blir direkt märkbart för våra svenska företagare och för den svenska exporten. Ändå förefaller det som om den nyheten är en parentes i svenska mediers rapportering och prioritering.
 Vi är väl medvetna om att många medier styrs av det som läses eller ses av folket och att viss nyhetsrapportering kan vinklas in på mer populärt innehåll.

Samtidigt, med tanke på att de flesta medier får statliga bidrag, anser vi att det är mediernas skyldighet att rapportera och belysa sådant som har direkt påverkan på oss i Sverige. I det fall att medierna glömt bort sin roll, borde politikerna påminna dem om det. Å andra sidan inser även vi att politikerna kanske inte bryr sig om så mycket vad som rapporteras just nu. Det är ju inte valår, trots allt.